Det är synd om mig. Väldigt synd. Jag har nämligen tandvärk, en helvetiskt sådan. Det började för ett par månader sedan efter ett tandläkarbesök. Ja ni såg rätt, EFTER besöket fick jag ont i tanden de rotat runt i.
Efter ett antal besök, fixande och trixande med tanden samt outhärdig tandvärk från och till så beslutades att kindtanden skulle bort. I tisdags skedde det, eller skulle ha skett i alla fall. Efter TVÅ timmars hamrande, slitande, borrande och skruvande satt fortfarande en bit av den förbannade tanden kvar i käken. Ni kan ju tänka er hur misshandlad och mörbultad jag var i käften efter det.
Hursomhelst så skickades jag hem, blödande, svullen och med en tandbit kvar som vägrar lossa. Jag måste eventuellt till en kirurg för att få bort det sista, alternativt att kroppen "kapslar" in biten i läkeprocessen. INGEN kan ana hur ont jag haft (fortfarande har), idag är första dagen jag kunnat äta någon typ av fast föda på hela veckan och jag har inte sovit på 3 nätter.
Tillbaka till soffan och mina kära megastarka värktabletter. På lördag fyller Kim 30 och då MÅSTE jag vara pigg och fräsch!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det ÄR faktiskt synd om dig. Vilken sommar du har haft! Jag tror inte jag har träffat någon som råkar ut för mer grejer än du.
Hoppas det går över tills i morgon iaf... för i morgon är ingen vanlig dag!
kram!!
Skicka en kommentar